South London

I helgen blev jag, Heddi och Malin värdinnorna i huset, efter att mamma och pappa åkt till Berlin. Linda och Sara passade på att komma på besök från Sverige samtidigt som Farhad anlände från Sydafrika.

Efter att vi alla, ett gäng ”internationella svenskar”, spenderat fredagen med att fira Malins malliga managers födelsedag med en öl, beslöt vi oss för att bege oss till London på lördagen. Medan Heddi försökte visa Sara och Linda ”hela” London på en dag, spenderade jag och Farhad en heldag på Oxfordstreet, desperata efter att hitta något att ha på sig till festen i Berlin. Det enda som vi dock fick med oss från Oxford var huvudvärk. Priserna var givetvis skyhöga, priset på en älskvärd plagg var lika dyrt som min flygbiljett, om inte dyrare.

Kvällen i London blev daremot oförglömligt. Efter den misslyckade shoppingrundan på Oxford, mötte vi min kusin och hennes kompis vid London Bridge. Även Malin var nu på väg från Guildford. Vi var nämligen bjudna till en privat fest hos min kusins uni-polare. Festen var i South London, ett ställe som inte fanns med ens på tube map, något som redan då borde ha varnat oss. Det grovt vandaliserade tåget, gav oss ett försmak av vad som väntade oss. Under tågresan skänkte vi pengar till tiggare, bevittnade udda händelser på hållplatser och mötte typer som man endast har fått se på filmer. Vi var tydligen pa vag till ”the dark side of London”, the ghetto....

Väl framme i Nottingham blev vi bemötta av Nick, han som hade festen. Han hade redan då hämtat två andra, the dark angels boktavligt, de hade till och med vingar och det var inte ens Halloween party…
Väl framme hos Nick blev det inte mindre skumt, det var inte musik, skratt och dans vi blev bemötta av. Ett stort rökmoln, en ljudlös tv och ett bord med ”snacks” som var långt ifrån chips och godis blev vi välkomnade av.
Cirka trettio sekunder senare hörde jag mig själv säga; ”Okej, nu drar vi”. Trots att alla höll med, fanns det varken mod eller läge att bara vända och dra. Detta var tvungen att skötas med ”stil”, och det hade dessutom varit oerhört oartigt mot Nick. Förmodligen förstod Nick på våra ansiktsuttryck att det inte var det sättet vi festade på, så han erbjöd sig att bjuda oss på lite ol i köket. Efter lite ol, saft och chips lättades stämningen upp lite, shitchattade en stund och tio minuter senare tackade vi för oss och drog...

South London var inget for oss...