Update from Beijing....

In Beijing!

En bild sager mer an tusen ord...

The Alchemist
Paulo Coelho

"The alchemist opened a bottle and poured a red liquid into the boy's cup. It was the most delicious wine he had ever tasted.
"Isn't wine prohibited here?" the boy asked.
"It's not what enters men's mouths that's evil," said the alchemist. "It's what comes out of their mouths that is"

Inom synhåll

Frihet under ansvar är egentligen ingen frihet. Å andra sidan är visionen om friheten i sig en drömbild, en fantasi eller saga som aldrig kan uppnås (utom möjligtvis i korta ögonblick av befrielse), enligt den tyske filosofen Theodor Adorno.

Frihet kan definieras på många olika sätt, men jag tror att många av oss tolkar frihet som avsaknad av gränser. Frihet som sin allra friaste form är att helt enkelt kunna göra det som faller en in. Ta beslut utifrån sitt eget intresse oberoende av dens konsekvenser och andras åsikter.

Dansandes hem till det brittiska bandet, The Kooks, ”She moves in her own way” efter sista dagen på jobbet befann jag mig äntligen ett stepp närmare min frihet. Frihet för mig är att hitta sin sanna väg, och finna sin egen plats och mening med livet. Frihet är att förverkliga sig själv, sina drömmar och gå sina egna vägar. Det kanske verkar som en drömbild, en fantasi eller en saga, men jag har hittat min riktning och det pirrar i magen när jag tänker på allt som väntar mig, helt galet!


Cheers girls for a wicked night out! Suzi, charge your batteries for London, and keep up the good work at Debenhams! Soon it’s time for the island of sun, beaches and kangaroos…I’ll bring the noodles!

The breath of women is religiously prohobited in the Zourkhaneh.Zourkhaneh, a traditional centre of male sport where religion, tradition, virility and symbol of the persian hero are all mixed.The first day I entered the zourkhaneh with mirrors reflecting the sence all over, suddenly found myself standing in front of some big and strong men. It was so hard to gain the trust of these extremly religious moslems and their agreement to pose half naked in front of me and the mirror, but magic of photography helped me, I made sure to be peresent in each photos as a subject among the heroes.

I ett diktaturiskt land som Iran där ord som yttrandefrihet kan översättas för den unga generationen, men vad begreppen står för existerar endast i andra främmande världar, imponerar Mehraneh Atashi. Som en professionell, framgångsrik kvinnlig fotograf i Iran, bidrar hon med en stark och unik konst, och inspirerar många andra unga kvinnor att våga uppfylla deras drömmar. Det glädje mig att se hennes verk! Kolla gärna in hennes webpage

http://www.mehranehatashi.com/

Mamma Mia!

Gulligt, underhållande och skickligt var musikalen Mamma Mia på Prince Of Wales Theatre i London. Det var kul att få se den svensk redigerade musikalen, av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, i engelsk version. London gjorde riktigt bra ifrån sig kan jag intyga!

Hey oh... listen what I say oh I got your hey oh, now listen what I say oh

When will I know that I really can't go To the well once more - time to decide on. Well it's killing me, when will I really see, all that I need to look inside. Come to belive that I better not leave before I get my chance to ride, Well it's killing me, what do I really need - all that I need to look inside.

När ska våra vägar mötas?
Enjoy the Red hot you all lucky people in Globen sthlm…

Maleeeen

Tråkigt tråkigt tråkigt att säga adjö till en kär vän. Håll i hjälmen, be för snö och resten kommer du surfa dig igenom, lätt.

Cheers för en oförglömlig tid sambo!

South London

I helgen blev jag, Heddi och Malin värdinnorna i huset, efter att mamma och pappa åkt till Berlin. Linda och Sara passade på att komma på besök från Sverige samtidigt som Farhad anlände från Sydafrika.

Efter att vi alla, ett gäng ”internationella svenskar”, spenderat fredagen med att fira Malins malliga managers födelsedag med en öl, beslöt vi oss för att bege oss till London på lördagen. Medan Heddi försökte visa Sara och Linda ”hela” London på en dag, spenderade jag och Farhad en heldag på Oxfordstreet, desperata efter att hitta något att ha på sig till festen i Berlin. Det enda som vi dock fick med oss från Oxford var huvudvärk. Priserna var givetvis skyhöga, priset på en älskvärd plagg var lika dyrt som min flygbiljett, om inte dyrare.

Kvällen i London blev daremot oförglömligt. Efter den misslyckade shoppingrundan på Oxford, mötte vi min kusin och hennes kompis vid London Bridge. Även Malin var nu på väg från Guildford. Vi var nämligen bjudna till en privat fest hos min kusins uni-polare. Festen var i South London, ett ställe som inte fanns med ens på tube map, något som redan då borde ha varnat oss. Det grovt vandaliserade tåget, gav oss ett försmak av vad som väntade oss. Under tågresan skänkte vi pengar till tiggare, bevittnade udda händelser på hållplatser och mötte typer som man endast har fått se på filmer. Vi var tydligen pa vag till ”the dark side of London”, the ghetto....

Väl framme i Nottingham blev vi bemötta av Nick, han som hade festen. Han hade redan då hämtat två andra, the dark angels boktavligt, de hade till och med vingar och det var inte ens Halloween party…
Väl framme hos Nick blev det inte mindre skumt, det var inte musik, skratt och dans vi blev bemötta av. Ett stort rökmoln, en ljudlös tv och ett bord med ”snacks” som var långt ifrån chips och godis blev vi välkomnade av.
Cirka trettio sekunder senare hörde jag mig själv säga; ”Okej, nu drar vi”. Trots att alla höll med, fanns det varken mod eller läge att bara vända och dra. Detta var tvungen att skötas med ”stil”, och det hade dessutom varit oerhört oartigt mot Nick. Förmodligen förstod Nick på våra ansiktsuttryck att det inte var det sättet vi festade på, så han erbjöd sig att bjuda oss på lite ol i köket. Efter lite ol, saft och chips lättades stämningen upp lite, shitchattade en stund och tio minuter senare tackade vi för oss och drog...

South London var inget for oss...

Karate kids släng er i väggen...

Snart två månader bosatt här har man fått bevittna ett rån. Ett gängrån som tog plats på en helt vanlig måndagsförmiddag. Denna otroligt genomtänkta rån av fyra sausagerolls begicks av ett tiotal ”tuffa” unga killar. Viktigt att ej underskatta deras förmåga på grund av den unga åldern. Vi pratar om ett rån här där falska sedlar var inblandade.

Det var min arbetskamrat som fick ta emot deras beställning av en kille som jag förmodar var gängets ”offer”. Jag fick genast dåliga vibbar och en dramatisk action film började ta form i min hjärna, där kidsen stormar in i affären och tar oss som gisslan. Jag hade precis lyckats vifta bort den ”över- dramatiska” tanken, då min arbetskamrat viskar i örat på mig; ”I think this £20 note is fake”.
Sausagerollen ryker självklart så fort hon vände ryggen till, även halva gänget. Medan min arbetskamrat springer för hämta vår manager står jag ensam kvar med de resterande killarna i gänget.
”So tell me, do you really like sausagerolls?”. Ett tappert försök för att ”coola” ner stämningen helt enkelt. Jag höll precis på att bryta isen nagorlunda då min manager kommer inrusande. Han ger tjugopunds sedeln till killen vid disken, ett stort misstag, och ber dem lamna hans affar. Killen tar självklart lydigt emot sedeln och skyndar sig ut ur affären.
”Where are the sausagerolls?…
”With them…”, svarar jag, vad sjutton trodde han? Jag hade precis räddat hans affär från att bli invaderad, några sausagerolls kan vi ju bjuda på. En åsikt som inte min manager delade med mig då han redan befann sig halvvägs ut på gatan på jakt efter kidsen.

Resultatet blev, en förlust av fyra sausagerolls, en andfådd manager och en misslyckad polisanmälan.

Undra om jag kan skriva till den här erfarenheten i mitt CV? förmågan att bevara lugn under krissituationer och rån....